Sjuårskris
Efter att tvättskörden som magsjukan förde med sig var borta kom det en ny, ännu större tvättskörd: man vill fräscha till allt som bara legat framme när det begav sig. Man vill höra en böljande melodi som i sköljmedelsreklamen när man bäddar. Dubbellakan, dubbel uppsättning barnlakan, barnhanddukar, badlakan. Stora saker som fyller upp tvättkorgen i ett nafs.
Torktumlaren har betjänat mig troget i sju år. Och det är nu som den säger sitt jag vet inte om jag någonsin älskat din tvätt. Sjuårskris! Och precis som alla kriser är den helt och utterly fel tajmad.
Jag ringer Zanussi. ”Den blir inte het längre”, säger jag.
”Pyörii, muttei lämmitä”, upprepar mannarösten.
Jag förklarar att det är bråttom. Herr Zanussi kan inte komma förrän om fem dagar. Jag tänker på tvätthögen och hör ”om fem år”. Kvider lite. Vad ska jag göra under tiden?
”Käytä fööniä”, fnissar mannen.
Hårtorken?! Han tar inte vår sjuårskris på allvar…
Jag om min man firar faktiskt också vårt sjuårsjubileum i vår. Men mellan oss finns värmen kvar.
Oh oh… torktumlaren har bara funnits i våra liv i snart ett halvår… men den är livsviktig! Så att er nu efter sju år beger sig in i en kris väcker i mig mängder med sympati!
Men tur att värmen finns kvar mellan er! Eller inte tur, utan Gud =)
Tack för din sympati, Mathias. Tyvärr blev det skilsmässa! Det kostar mer att fixa den gamla än vad det kostar att köpa en ny
Tydligen är Zanussi ett dåligt märke, är det nåt som alla förutom vi vet? Fem års tjänst räknar man med. Tyska märken håller i tjugo.
Så nu lever vi utan torktumlare. Vi får torka tvätten med vår kärlek… öhh, kanske dags att skippa den parallellen.