Himmelsk klädnad nu

Lille Tille dog igår. Lustigt så snabbt man lärde sig att leva med en baby man aldrig träffat. Hans kamp blev hela svenska folkets kamp! Det är någonting med lidande barn som skapar enhet människor emellan; det finns ingen flummig gråskala. Att barn lider och dör är alltid rätt och slätt fel.

Mellan tårarna har jag hört Carolas övertygande stämma sjunga ”Jag skall alltid älska”. Det är en mor som förlorat sitt barn som talar:

Ingen förstod vart Du blev av

men fast Din vagga är en grav

tror jag Du fann en öppen dörr

som barnen gör

Till rum med änglar att få se

dom lär Dig leka, ser Dig le

Åh – om jag kunde vara med!

Det är Dig jag älskar

Det är Dig jag älskar!

Och en gång skall tystnad

ge upp för sång

Då skall min tunga

få ny kraft att sjunga

att inte ett enda barn

fick förgäves liv nån gång

Ingen är vackrare än Du

för Du har himmelsk klädnad nu

Du som är mammas sorg och skatt

jag ber i natt

När Du hör vita vingars sus

be att två änglar tar ditt ljus

ner till min mardröms mörka hus

…

Anna Walhgren säger att änglabarnen har ett budskap. De föds för att lära oss som överlever att uppskatta livets gåva. Och varje dag med lille Tille har jag sett på mina barn och insett hur fulla av liv de är; friska, rosiga, knubbiga, tyende och med fullt driv.