Idioter vid sängkanten
Sedan mars 2004 har jag och min man hängt i sovrummet varje kväll för att Noah ska somna. Tanken har varit att han inte ska behöva känna sig övergiven. Det har brukat ta från en halv timme till två timmar att få honom att somna. Och alltsom oftast har vi somnat också själva vid det laget. Men sonen har varit garanterat trygg…
Jag har läst Nannyboken, Barnaboken och Curlingföräldrar och servicebarn om vartannat. Det kan ta veckor att lära barnet att somna själv, antyder författarna. Vissa barn tycks studsa upp trettio gånger innan de somnar. Jag såg på Dr Phil en gång också, och han påstod att ungar kan lära sig att kräkas för att locka in föräldrarna tillbaka i sovrummet. Jag och min man är lata och bekväma och har tyckt att det helt enkelt låter för körigt för vår livsstil.
Men igår behövde vi tydligen ett avbrott i lättjan för vi meddelade sonen att han från och med nu får börja somna för sig själv. Han såg road ut. Vi sjöng Gud som haver och Trollmor och bad kvällsbön och marscherade sedan ut. Han opponerade sig rätt så lamt och plitkskyldigt: vi fick beskåda hans tryne i dörrspringan ett antal gånger, jo, men halv tio sov han som en liten gris. (Sover små grisar gott?)
Ikväll bärgade vi oss för en liknande rumba men han kom inte ut en enda gång.
Det var alldeles för lätt! Här sitter vi och känner oss korkade. Min man räknar bortkastade timmar och stönar.
Coolt. Vår Benjamin har också somnat bra själv. Eller ja, det vill säga, tills han nu har kommit in i världens trotsålder. Skoj. I flera veckor har han om vartannat sparkat mig, slagit mig, ropat “Jag vill int ha nån pappa!”, kramat mig och sagt “Pappa! Jag älskar dig!”
Lite svårt att veta vad man ska känna när man inte vet vad man känner.
Oj då, låter tufft. För er som föräldrar men främst för honom själv!
Noah somnade för sig själv tredje natten i rad. Han tycks ha accepterat att det är så det ska gå till numera.
Och fortfarande somnar han snällt för sig själv utan protester. Kan inte fatta att det var så lätt. Vad gör vi med våra nyvunna timmar? BLOGGAR MERA och läser andras!
“Sömnskolade” lillprincessan i samma veva. Hon anpassade sig genast. Vi har inte behövt gå upp för att trösta henne på natten en enda gång. Snopet. Borde ha gjort det för ett halvår sedan.