Vår
På våren brukar chocken komma. Folk som överlever flygkrascher och sjönöd måste känna någonting besläktat med sina posttraumatiska symptom. Man undrar hur det är möjligt att man fortfarande är vid liv. Och man frågar sig vad det är för ett helvete man egentligen har överlevt. Man har flashbacks av kyla, mörker, vinterkläder, slask, fulhet, blekhet och kamp mot sjukdomar.
Våren är den tid då jag och min man årligen svär: aldrig mer vill vi vara med om en finländsk vinter till.
Jag tjuter, och bölar, tårarna strittar. Hjärttat går sönder, jag blir helt änkelt tooko!
Jag vill SÅ MYCKETTTT fara utomlands varje vår.
Alltid slutar det i samma visa, vi har inte råd just nu. Men den tiden kommer nog också.
Jag vill inte “den tiden” JAG VIIILLL NUUUU!
Våren e jobbig!
Saara, gå till solariet, så har du löst ett problem. :)
Har du annars läst mammans överlävnads förpackning på min gamla blogg? Där finns också några tipps så har till våren… Tror jag, hmmm… om jag minns rätt… Nu började jag tvivla, måste själv gå och kolla. :)
Jo, våren här i öknen ser mycket olika ut, jämfört med Finland. Ni borde komma och hälsa på oss! För ett par veckor sedan planetrade jag solrosor, tomater, paprika och örter. Snart kommer öknen att börja blomma, kaktusarna kan ha de vackraste blommor! Solen skiner och det är en 25 grader varmt, men idag blåste det för j-vligt. Jag kunde känna fin sand piska mot mina vrister när jag cyklade hem.
Hej Heidi! Oj så jag avundas dig. Värme och LJUS året om. Vi planerar fortfarande ett år i det stora landet som du bebor, oj hoppas-hoppas det blir av! Hoppas vi ses på sommarn?
Och tack Carina, känns lite bättre när man har andra som lider lika mycket som en själv ;-)