Lilltösen lär sig att tala.
“Dom tona!” säger hon när hon väljer skor.
“Nä-ä!” ropar storebror tvärargt. “Den som säger att jag är dum är själv dum!!”
“Hon sa bara att hon vill ha dom skorna,” medlar mamma.
“Nä-ä! Hon sa att jag är dum!”
Hon (den oskyldiga, med många ord i odrförrådet som låter som dum) undrar varför brorsan blir så ofta så sur.
Vi tänker oss en lång strandlinje, kanske efter en ovanligt blåsig natt. Då är det mysigt att gå och spana längs vattenbrynet. Man kanske stannar till och petar i sanden med stortån ibland, och gräver upp vad vågorna kastat upp och begravt. Det är aldrig något riktigt dyrbart man hittar, men alltid värt en närmare blick, ibland en återberättelse.
Jag avverkar filmer, böcker och berättelser. Lyssnar på världen omkring mig i jakten på den ultimata storyn. Hittar jag något som snuddar det perfekta kan det hända att det står om det på bloggen. Det är det som är strandfynd.
Jag som skriver heter Saara. Välkommen!