Bland gelikar

Vår resa får en lustig vändning när vi träffar en vän till vår vän. Han heter Alexey och råkar befinna sig på Koh Samui samtidigt som vi, så vi träffas på en … tja, en blind date! Restaurangen tillhör de bästa; italienska Prego.

Han är en så kallad rik ryss. Innan maten kommit har han bjudit oss till Pattaya på hans bekostnad och innan efterrätten kommit har vi tackat ja. – Stay as long as you like, säger han med kraftig rysk brytning.

Vi flyger allltså till Pattaya när vår paradisvistelse på tre veckor är över. Vi möts på flygplatsen av en av Alexeys män, Ruslan. Han bjuder på chaufför och en sval minibuss.

Hotellet är så enormt att det är absurt. Vårt rum är en hundrakvadrats lägenhet med ett enormt vardagsrum, tre sovrum med dubbelsängar, fyra balkonger, två badrum och ett välutrustat kök. Varje rum har TV och air conditioning. Vi har till och med tvättmaskin och strykattiraljer. Marmorgolvet glänser i kapp med havet som glittrar utanför. För allt detta betalar vi inte en enda baht. Det känns väldigt konstigt.

Hotellet är besatt av enbart ryssar och andra forna sovjetstatsmedborgare, koreaner, kineser och japaner. Jag liknar de ryska kvinnorna på pricken med mitt blonderade hår, och min man spontanfnissar när han ser mig med dem. Vi får följa med (åter igen gratis) på ryssarnas exkursion till nationalparken med ytterligare en av Alexeys anställda: Sergej. Sergej är samtidigt guide och för oss till ytterligare en absurd miljö: han guidar oss på ryska i en miniatyrskog av bonzaiträd i en millimeterexakt blomsterträdgård. Vi träffar djur från alla håll i världen: krokodiler, elefanter, kattfisk, mungos, tigrar. Utflykten slutar på en uzbekistansk restaurang där barnen får njuta av potatismos. Själva äter vi oss sprickfärdiga.

Och överallt talar folk ryska till mig.