Brown, not black

Vi får nya vänner på Koh Samui, en stockholmsfamilj på en tvåmånaderstripp som lider mot sitt slut. Mamman Mita och pappan Richard har gift sig på resan, och våra barn trivs tillsammans precis som vi vuxna funnit varann på ett underbart sätt.

Mita och jag halkar ibland in på djuplodande samtal. Ett av de ytligaste berör skönhetsbehandlingar. Nu när man är i Thailand bör man ju passa på, tycker vi båda. Jag har återhämtat mig efter blonderingschocken och tycker nu att jag kunde både tatuera ögonlocken, permanentfärga ögonbryn och ögonfransar, skaffa akrylnaglar samt laserbleka tänderna. Men inga kirurgiska ingrepp, det är vi överens om. Mita tycker till och med att det är lite riskabelt att tatuera sig, man vet ju inte om de har fräscha nålar. Själv funderar hon på att färga ögonbrynen men är lite tveksam också med det.
– Äsch, säger jag. Det enda som kan hända är att det blir för mörkt.

Bara för att varna mina medsystrar vill jag nu, en vecka senare, berätta att det inte stämmer. Det som kan hända och det som hände mig är följande:

Jag har sett en stackars transvestit, en lady boy som Guy i receptionen säger, i tre veckors tid i sin skönhetssalong utan kunder. Jag tycker synd om honom och eftersom det står ”permanent eyebrow colouring” på hans fönster tassar jag dit. Jag vill inte ha för mörka ögonbryn jag heller, så jag säger: Brown, please. Not black, okay? Han visar mig förpackningen han tänker använda. Det står BROWN med tydliga bokstäver. Dessutom känner jag igen märket, jag har samma förpackning hemma. Det är tämligen enkelt: man brer ut klar vätska från flaska ett och borstar färgande ämne från flaska två med en liten kam. Man sköljer omedelbart bort överflödet, det hela tar kanske tre minuter. Det kan inte gå fel.

Lady boyn följer dock ett eget, längre formulär. Jag får ligga i en fåtölj med fotpall. Han smörjer in området omkring ögonen med babyolja. Han brer ut en handduk över mina kläder. Jag blundar och snart rinner det vätskor från mitt ansikte ner på hakan och halsen. Han sköljer, borstar, mixtrar med flaskor och sköljer igen. Så länge det tar! Det har gått en timme när jag plötsligt känner hur han trycker två bomullstussar i vardera handen på mig. Jag har anat oråd en tid men känner nu att jag inte längre vill vara med.
– Open!
Jag lyder och öppnar ögonen. Han håller upp en spegel.
– Wash please.
Vilken katastrof. Jag har svarta streck över HELA ansiktet. Det som runnit ner på min hals är inte vatten utan permanentfärg, ser jag nu. Brun sådan. Mörkbrun. Kanske brunsvart rentav. Och färgen sitter som sten. Jag är Groucho Marx on crack. Ögonbrynen är målade med skakig hand. Naomi kan rita rakare streck! Jag ser vansinnig ut. Exakt som Lilja i Lilja 4-ever, om någon minns sminkscenen.

Jag betalar i chock och lady boyn säger att strecken på ansikte och hals går bort inom ett par dagar.

Min man kikar ut på mig genom gardinspringan innan han släpper in mig i vår lägenhet. Han kan inte hålla sig för skratt.
– Vad har hänt med ditt ansikte?
Naomi ser på mig med skräck i blicken och börjar krypa baklänges, bort från mig och försöker ty sig till sin far. Hon ropar osäkert på honom medan jag bara skrattar hysteriskt.
– Det är ju jag, mamma, kvider jag.
Jag förklarar att killen har målat i mammas ansikte fast killen inte riktigt kunde måla.
– Fin mamma, säger hon sedan i något frågande ton.
Min man kan inte förstå att jag betalat för denna misshandel.

Jag skrubbar och skrubbar dagarna som följer. Vi lämnar paradisön och kommer till Pattaya. Jag fortsätter att skrubba i Pattaya med både tandborste och frotté. Till slut tar jag i så att min kind glöder. Dagen efter ser jag att det blivit blodiga skrubbsår över kinden men att det svarta sitter envist kvar. Nu har jag alltså både sår och svarta streck över kinderna. Jag ser ut som om min man skulle misshandla mig.

Vi lämnar Pattaya också, och i Bangkok går jag in på en proffssalong.
– Can you take this away?
– The black? I’m sorry, but no, säger kosmetologen.
Jag låter bli att säga att det är brown, not black och ger upp för gott.

Jag har slutat skrubba och kammar helt enkelt håret över kinderna.

Och jag hoppas att Mita lät bli sina ögonbryn!