Ett kungligt möte

Vi tassar längs byns gator, Noah och jag. Vi ser en bedårande söt liten flicka. Hej, säger vi, och hon har skimrande svarta ögon och hår, vävd av silke är hon! Noah går fram och skakar hand med henne. Det ser lustigt germanskt och korrekt ut men flickan ler. Så kommer hon i sin tur fram till Noah och hjälp – hon bugar gracilt som en vuxen kvinna. Hon tar ett par steg till och pussar honom på bröstet (längre upp når hon inte).

Vi blir mållösa och tagna. Vilken fin, fin människa denna lilla varelse är.

Allt det här vänliga, mjuka skulle man vilja bara svälja som ett frö och hoppas att det gror till någonting liknande i en själv.

(Hon är ett år och sex månader, säger de förtjusta föräldrarna när jag frågar.)