På Bangkoks flygplats

Det är dags att berätta om resans andra underliga utgift.

Vi står vid inrikesincheckningen på Bangkoks flygplats när jag hör mig själv fråga var Noahs Napi är, för min hjärna har tydligen registrerat att det sista synminnet av den är från natten. Det var när sonen tyckte att den såg ut som en drake i mörkret. Napi är en blåtonad tygvovve.
– Den ligger väl i någon av väskorna, säger Bosse.
– Nej. Då ligger den kvar i sängen, säger jag.

Bosse ringer hotellet och ger Napis signalement och väntar spänt.
– Really? All right. Do you have any ideas on how we could get it?

Oh, she has. Tio minuter senare står vi vid utgång ett på fjärde våningen och tar emot Napi som stiger ut ur hotellets taxi! Noah tar emot den med uppsträckta händer och tycks tro att tygvovvar då och då åker taxi även i det verkliga livet.
– Noah-ss Napi-Napi! ropar lillasystern, och tar ett extra hårt grepp om sin rosa napi (en höna), som är välbehållen.
En medturist från USA har stått bredvid och bevittnat det hela.
– Gee. Did he come only to bring the stuffed animal? Really? That is amazing.

Taxichauffören får hundra baht. Jag tycker det är väl använda pengar medan mannen morrar något.