Det som tydligen händer när kvinnor blir ensam hemma utan man och barn i några dagar är att de grips av konstiga urges. Man har nämligen burit möbler och målat och tapetserat hela natten, och natten innan, och faktiskt också natten före den. Till jobbet tar man sig efter tio på morgonen, och då har man sovit bara någon timme. Kollegan skrattar retsamt åt ens målarfärgbestänkta händer och påsiga ögon ungefär som om man hade supit hela natten i suspekt sällskap och ramlat in med borttappad sko.

Det är höstmys man hoppas på, i motsats till höstdepression, inte i motsats till sommarmys. Det är jakten på idyllen som driver en, och man tager vad man haver. En hyrestvåa kan visst bli fin!

Dessutom vill man fylla tystnaden här och nu med kaos. Kaos känns normalt och bra. (Normalt står barnen för kaoset. En liten klarifiering åt dig som inte har barn.)

Lagom nöjd med resultatet är man förstås, så man lägger upp ett par foton. Se här på de två nya fondväggarna!