Mylol

Man prioriterar olika saker i uppfostran av sin avkomma. Jag har alltid tyckt att det är löjligt att vara rädd för myror. Hellre än att lära barnen portugisiska eller fiolspel, eller en sund livsstil, har vi alltså lärt dem att inte vara rädda för myror.

Vi myser på den soliga verandatrappan på landet, vi har druckit kaffe. Familjefadern lagar numera automatiskt fyra cappuccinosar på morgnarna, också åt lilla Misan som är två och ett halvt. Nu har lillan lämnat sin tomma kopp på trappan och kommer stapplande över gräsplätten med knuten näve och vita knogar.
– Häl mamma. Du sta ta hand om mylan.
Hon har lindat in myran i ett blad. Nu ska den ligga på en röd plasttallrik.
– Oj då Misan. Du klämde visst för hårt, säger jag.
För livlös är den.
– Oj. Den äl helt död. Så död, så död, nynnar Misan och bestämmer sig för att peta ner den i trappspringan. – Så!
Hon ger sig av igen. Jag blundar mot solen och håller om min kaffemugg och tänker njuta av sommaren. Men nej!
– Ja hal sand i min stossing! hör jag.
– Jaha, då måste du ta bort sanden tror jag.
– Sta ja ta bolt sandalen? Och tömma den? Och sätta tillbata den?
– Ja.
Hon ger sig i kast med uppdraget. Det går sådär, för den ena näven är knuten. Man anar.
– Har du en myra i handen Misan?
– Ja-a. Oj!
Hon har öppnat sin näve för att visa sitt nyaste kap, och det försöker rymma. Man skönjer viss panik hos krypet.
– Ser man på, den lever, säger jag, lite matt.
Hon fångar den med ett nypgrepp, och talar mjukt och ömt:
– Du sta inte bita mej lilla mylan!
Nej nej nejjjj,
du sta inte bita mejjj.

Jag tror jag kan se oss som lyckade fostrare. Med våra mått mätt.

Pappan har även införskaffat en myrlabyrint i klarplast. Vi har dock märkt att myror i fångenskap blir lamslagna och lägger sig när de märker att de inte kan ta sig ut. Frågan är vad myran själv skulle välja: en dramatisk sista stund i ett flicknyp eller ett långsamt borttynande i ett deprimerande plaströr. För mig vore valet självklart. Hon reciterar ju poetiska stycken åt en medan man lämnar det jordiska, låt vara att det gör lite ont där mot slutet.