Det har varit ovanligt jobbigt att hitta hotell på nätet. Har till och med sökt på orden “mysigt hotell sydney” och “bästa hotellet sydney” i hopp om att ramla in på någons reseblogg. Resultat noll.

Vulcan Hotel som min man hittar råkar dock bli helt perfekt. Det är en gammal fin tegelbyggnad som för tankarna till Paris. Inuti är hotellet så gott som nybyggt, fast de gamla färgade fönsterrutorna sitter kvar, och väggen i vårt rum har charmiga slarvigt spacklade sprickor. Inredningen är modern och går i brunt och brutet grått i hela byggnaden. Allt funkar och allt matchar. Personalen är kantigt europeisk. Våra vänner säger att det är så det är. Man kan inte utgå från att ingen förstår dig när du pratar svenska, för på den här kontinenten har hela världen samlats.
Några minusar: Frukosten kostar skjortan vilket vi börjar tro är typiskt för Sydney. Området där hotellet är beläget är på gångavstånd från Darling Harbour men ändå lite industriellt — vår närmaste granne är ett billackeringsgarage. Dessutom är det aningen långt till närmaste tåg, buss och monorail om man bär på två barn [mina benaj e så tjötta!] och en fullpackad ryggsäck.

Vi byter sydneyhotell inför sista natten, och det blir en fullträff! Harbour Rocks Hotel står mitt i Australiens absolut äldsta västerländska stadsdel, The Rocks. Hotellet är ett gammat ombyggt sjukhus i tre våningar, stiligt och behagligt, på gränsen till lyxigt. Utanför fönstret har vi operahuset (!) och Circular Quay.
Gränden mellan Circular Quay och hotellet är en liten oas. De italienska restaurangerna står sida vid sida, och en charmig liten knappaffär, och en frissa som klipper Naomis pannlugg för 5 dollar. Solen gassar på när vi äter linguini och pizza. I själva verket känns det som om man vore i någon liten sydauropeisk småstad. Och detta några hundra meter ifrån operahuset.