Nobby Beach. Ett kapitel för sig.

Jag har aldrig varit med om en mer imponerande havsstrand, och det är mycket sagt med tanke på hur mäktigt havet i sig är, alltid.

På Nobby’s är stranden bred. Sanden är kritvit. Vattnet är turkost. Det är dessutom kliniskt rent. Man ser havsbottnen (till och med i Sydneys hamn var vattnet klart). Också sanden är ren. Det finns inte en kapsylkork, inget glassplitter, inga fimpar, inga fruktkärnor, inga plåster. Det är helt enkelt rent överallt, också om man gräver i sanden. Vattnet är varmt. Idag var det tjugofem i vattnet, tidigare var det tjugosju. Det är tryggt. Då och då flyger en hajspanande helikopter förbi. Kommer det en obehaglig ballongfisk som idag ropar barnen det åt varann på ett språk som jag förstår: watch out! it’s a puffer fish! ooo — scary! Vågorna är stora, lifeguardsen väljer att visa gul flagga. På diverse skyltar kan vi läsa vad det är som gäller. Ta hand om ditt barn på stranden. Simma mellan de rödgula flaggorna. Känner man sig osäker, som jag, är det bara att gå nära någon som ser trovärdigt jämnbrun ut och kopiera: jaha, det var en våg man ska dyka igenom, jaha, det var en man bara hoppar över. Och man överlever.

Man vill inte hem.