Olika

February13

“Är alla de där tvillingar med varann?” undrar Noah när vi väntar på tåget just när ungdomarnas skoldag är över. “Nja”, säger jag, och är lika stirrglad som han. Det är lustigt att man så ogenerat rör sig i sin uniform på stan. Jag kan inte låta bli att läsa på bröstet. Jaha, en sån sån uniform har man på St Peter’s Lutheran College.

Viss variation kan noteras. Morgonrutin hos en del flickelever: håret tuperas till ett fågelbo och sätts sedan upp i slarvig hästsvans. Slipsen knutes löst. Blusen knäppes alls icke ända upp. Sko med klack väljes ut. Plutmun och sömnig blick intas. Dock ej på just St Peter’s Lutheran College, noterar jag.

Fler uniformer! Här har vi en kille från Pizza Hut. “Kim” jobbar som “Salad Bar Captain” på Sizzler och kliver på min buss. Undrar om det hör samman med de härdande tolv åren av skoluniformsbärande att man rör sig i sin arbetsuniform på stan!

posted under Australien, resor

Email will not be published

Website example

Your Comment:

Vi tänker oss en lång strandlinje, kanske efter en ovanligt blåsig natt. Då är det mysigt att gå och spana längs vattenbrynet. Man kanske stannar till och petar i sanden med stortån ibland, och gräver upp vad vågorna kastat upp och begravt. Det är aldrig något riktigt dyrbart man hittar, men alltid värt en närmare blick, ibland en återberättelse.

Jag avverkar filmer, böcker och berättelser. Lyssnar på världen omkring mig i jakten på den ultimata storyn. Hittar jag något som snuddar det perfekta kan det hända att det står om det på bloggen. Det är det som är strandfynd.


Jag som skriver heter Saara. Välkommen!