Det är natt när vi landar i ett glittrigt Sydney. Look look, there’s the opera house! … and the Bay Harbour Bridge! säger pappan till sina två högljutt flygrädda, stöddigt byggda pojkar som förstört hela flygningen för mig med sitt gnäll. Men nu tittar jag åt samma håll som de och vilken fantastisk syn det är som vi delar! Operahuset är upplyst, och det är också bron. Det är otroligt vackert. Jag tycker mera om de bråkiga killarna nu, för vi tycker om samma syn.

Mina egna sover i stolarna, fast det endast är en timmes flygning mellan Gold Coast och Sydney. Det är bara att bära dem ner till bagageutlämningen och utgången. För första gången på våra exotiska utfärder är det ett bekant ansikte som möter oss, Johan. Det känns underbart. Noah undrar sömndrucket om Johan kör taxi. Nej, Johan bor här. Och det är hans egen bil Noah.

—

Den följande veckan visar att Sydney är någonting som man måste beskriva som Stockholms, Londons och Bangkoks kärleksbarn. Och jag är förälskad i det!