En bra start på dagen

På våren 2008:
Det börjar ljusna. Han snarkar lite lätt, min lilla pys. Tvärt är han klarvaken – pling – och spänner blicken i mig, med full koll på att det är lördag idag:
”Kan jag börja duka fram frukosten?” viskar han, helt pigg.
Jo tack!

Han sliter upp systern och så börjar ett klirrande och stökande som varar en stund. Då och då avlägger pojken en lägesrapport. ”Ni kan vila en stund till. Nu är det bara skålarna kvar.” Och till sist ett ivrigt: ”Nu är allt klart. Kom och ät. Kom. Kom!” Man släpar sig till bordet och möts av blickar som lyser som små morgonsolar.

Barn är underliga. De är perfekta, rynkfria, renhyade, håret glänser och är mjukt. Och så älskar de sina morgonstinkiga rufsiga sömndruckna mammor och pappor, vilket borde vara mot alla instinkter, och visar det med Honey Corn Smacks och Fitness All Brans, och två sorters mjölk, och personlighetsanpassade skedar till de ovan nämnda skålarna.

—

Idag:
Barnen dukar lördagsfrukost igen. Sonen plockar åt sig pappans glasögon medan han dukar.
Och hela världen dansar, mumlar han för sig själv.