Men varför inte?

December20

Det minsta av våra barn sitter och kämpar med att få ner frukosten. Far i huset har bestämt sig för att sitta och vänta ut henne. Mellan de mödosamma tuggorna grubblar de på bokstäverna på flingpaketet.

- Det är jättebra att du har lite hemmaskola för dem ibland, säger han nu till mig. (För det har jag. Vi adderar, substraherar och drar streck mellan punkter, och lär oss engelska glosor. Alfabetet har de lärt sig själva. Ville bara klämma in detta.)
- Skulle du vilja segla jorden runt? Dagar när det är stiltje på havet kan du ha lektioner för barnen uppe på däck. Sedan skulle vi kunna skriva en bok om det hela och meningen medan barnen tog sig från A till Z tog vi oss från Guatemala till Cadiz skulle finnas med.

Det rycker i hans ansikte (han är en av de människor som faktiskt lever ut det idiomet) för så osannolikt är detta scenario för en knastertorr landskrabba som han.

I min mage pirrar det. Jag skriver ner det hela.

Det minsta av våra barn sitter fortfarande och kämpar med att få ner frukosten.

posted under barn

Email will not be published

Website example

Your Comment:

Vi tänker oss en lång strandlinje, kanske efter en ovanligt blåsig natt. Då är det mysigt att gå och spana längs vattenbrynet. Man kanske stannar till och petar i sanden med stortån ibland, och gräver upp vad vågorna kastat upp och begravt. Det är aldrig något riktigt dyrbart man hittar, men alltid värt en närmare blick, ibland en återberättelse.

Jag avverkar filmer, böcker och berättelser. Lyssnar på världen omkring mig i jakten på den ultimata storyn. Hittar jag något som snuddar det perfekta kan det hända att det står om det på bloggen. Det är det som är strandfynd.


Jag som skriver heter Saara. Välkommen!