Bloggflugan

På finlandssvenskt håll just nu diskuteras mammor som hänger ut sina barn på nätet . Är det rätt av mammorna att berätta allt om sina barn på sin blogg – vad händer när barnet är i läsåldern och bloggarkivet blottar hela dess uppväxt för kamratkretsen?

Jag vet inte. Men jag frågar min son.
“Tycker du att det vore pinsamt om dina vänner läser om dig på min blogg?”
Han fnissar.
“Neeej. Varför skulle jag tycka att det är pinsamt?”
“Om du inte vill att de läser sånt som du sagt till mig.”
“Neeej! Det får de läsa.”
Och jag tror faktiskt att han kommer att känna lika om tio år. Hans personlighet är öppen, han bjuder på sig själv och precis som morsan sin gillar han uppmärksamhet.

Jag frågar honom om jag får skriva ner det här. Det får jag. Innan han lägger sig om kvällen försäkrar han sig: visst kommer du ihåg att blogga om det jag sa?

Men visst förstår jag diskussionen. Jag tror att det är så här: barn är personligheter. En del gillar scenen, en del gör det inte. Därför figurerar den lilla syrran i huset rätt så sällan på bloggen. Och därför figurerar storebror här ofta.