Redo
Gröna, soliga, heta Finland. Med fullastad bil kör vi hemåt efter några veckor ute på landet. Bilen är het. Och jag känner att jag är lycklig. Nu skulle jag kunna dö, för jag är redo. Oj. Vilken oväntad tanke. Inte ska jag väl dö än. Nej, men jag skulle kunna. Nu har jag upplevt allt jag vill.
Detta medan iPhonen bjuder på jazz.
Mannen: Jazz har liksom ingen riktning.
Jag: Nä. Den drar åt alla håll.
Mannen: Ja.
Jag: Ja.
Mannen: Det låter lite som när man stämmer ett piano.
Jag: Ja.
Mannen: Ganska skönt. Jag har börjat gilla jazz. Måste vara åldern.
Jag kopplar ihop dessa två. Vi är redo att dö och ta till oss jazz.