Muminstämning
Ikväll tassar jag hem sent från jobbet. Klockan är halv tolv och alla andra nattvandrare blir misstänkta, ondskefulla den tiden på dygnet. Och mina shortslår lyser så vita i mörkret att jag är medveten.
Grejen är att vädret i sommar varit exceptionellt hett. När vi steg av taxin i Helsingfors efter två veckor i Frankrike slog den emot: den fuktiga hettan, lite som när man kliver av flyget i Malaysia efter en torr, kall vinter i norr. Seriöst. Finland doftar av Spanien i sommar.
Det innebär att varenda människa talar om vädret. Jag dansar regndans, säger de på Facebook. De fasar för fortsatt extremväder.
Idag talas det om stormen, den som ska komma. Några smärre virvelvindar har redan förstört träd och hus på annat håll, och snart kommer den hit.
Det poetiska med det hela är att man känner sig som Mumindalens Sniff i ett gåtfullt, nyckfullt universum, i väntan på kometen som kommer. Lika vidskeplig, lika mörkrädd, lika liten. Det är som om Tove Jansson skrivit stunden just nu.
Rart, eller hur?
Stormen kom nog minsann! Vaknade mitt i natten. Gick upp. Brorsdottern spikvaken och kallsvettig av rädsla. Försökte lugna henne. Gick tillbaks i säng, men efter att lyssnat till den tilltagande vindens yl tog jag en filt och kudde och joinade henne! Jo, jag vet, jag är vuxen… Vi hade det ganska mysigt och talade om allt möjligt. Bland annat cirkuselefanter. Elefanter lär vara de enda djur som inte kan hoppa. Och det förstår man ju.
Vi sov inte så mycket, men lite mysigt var det ju onekligen :) Vem ska trösta Knyttet i Hfors?
Jag har också tänkt på Mumin när jag begrundat vädret den här sommaren. För några veckor sedan nattbadade jag en sen fredagskväll. Vattnet stod exceptionellt lågt, helt nya delar av havsbotten och strandstenar låg synliga. Himlen var märkligt röd och rosa, och allt hade lite kuslig undergångsstämning i värmen. man kan inte låta bli att tänka på Kometen kommer eller Farlig midsommar vid sådana tillfällen.